Paradox i Psykfallsform

Jag ignorerar verkligheten, stänger ute livet samtidigt som jag irrar runt förtvivlat i långa korridorer och skriker hysteriskt efter vägen tillbaka till livet utanför. Paradox i Psykfallsform. Jag har gått vilse i mig själv och tycks inte passa in i någon värld någonstans. Bläddrar bland dimensioner och hittar små delar av mig lite här och där. Jag är fullständigt helt jävla jättesönder! Krossad och utspridd.

Hur kunde det här hända? Vem är jag? Vem är du? Ser du mig? Ser jag dig? Vem finns? Vad finns? Vilken verklighet ska jag stanna i när hela jag ligger utspridd i olika dimensioner? Det går inte pussla ihop ett pussel när bitarna är utspridda i universums oändlighet. Vem kan hjälpa mig nu?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0