Red Lights
Jag vet att man tröttnar på halva vägen. Jag ser ögon som vill men som tröttnar till slut, fortsätter halvhjärtat på rutin och automatik. Jag slutade räkna vid 54, vad skulle få mig att tro på en motsats? Något som varar? Något som inte har en tidsgräns? Det varar aldrig! Varför ska jag alltid fastna i ögon av folk som bara går förbi? Som man aldrig ser igen? Utan garantier är rädslan ett faktum! Det är då man önskar att man aldrig setts över huvud taget, att man aldrig låtit sig fastna för länge sedan. Jag önskar att jag var av sten, och..
..okej hon kom, avbröt, ändrade, brottade ner mig, höll fast mig, höll om mig, tröstade mig, fick mig prata, förstod, gav löfte om hälsa på, en puss på pannan, och gick..
My Lovely Lady in Red
You will always be in my heart
Forever
(will you remember me?)
