Berg&DalVana

det är "bara" minnen för livet
och du tar allting för givet
(ner, ner, ner, ner)
 
det spelar ingen roll om du håller mig hårt
ingen kommer minnas om hundra år
jag är rädd att man glömmer, glömmer allt
så vi glömmer att vi älskade varann
 
håll ut, jag behöver dig, stå ut med mig
långsamt glömd, som en dröm
glider du ur min hand
 
och det var så längesen
att vi glömt bort hur det känns
att komma "hem"
 
stanna hos mig, du är allt jag har
stanna hos mig, du är allt jag har kvar
 
(Pauline..) ditt ansikte, ett svek
för alla platser som du tog dig ifrån
och gav dig till
 
faller du så faller jag
är det dags att ge sig av?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0