stardust

dedicated to everyone who wonders if I'm writing about them.
I am.

 

and the saddest fear comes creeping in,
that you never loved me, or her,
or anyone, or anything.

 

"stjärnor glittrar vackert och det vimlar av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor, inga himlar över dom som inte lyckas"


ADHD

 
När jag kom till denna jorden, till den genom-frusna norden var det så kallt att solen skämdes för sitt sken. Gick från en ofödds paradis till en värld av snö och is. Bytte kött och blod mot glas och sten. På vissa sätt är alla lika när vi föds så vill vi skrika men från mig hördes inget alls. I livets allra första del hade någonting gått fel jag hade navelsträngen virad runt min hals. Men läkarn sa: bli inte rädd för än är ingen skada skedd och risken att han stryps är minimal. Han är i övrigt sund och frisk vi löper nästan ingen risk att han ska bli någonting annat än normal. Det allra första jag kan minnas ifrån tillvaron att finnas är att jag skrattar högt och alla tittar på. Hela bilden är rätt vag men jag vet det var denna dag jag lyckats lära mig att gå. Men i samma ögonblick som jag för första gången gick föddes en iver eller rent utav ett tvång. Direkt som foten sattes ner ville jag göra nånting mer. Det var dags för mig att sätta av i språng. Ni fattar säkert att jag föll och att balansen inte höll men fattade det gjorde inte jag. Jag stod på ändan föll pladask och låg och kräla som en mask och så skrek jag utan ord. Skrek emot vår jord. Ge mig ett: ADHD.. stämpla mig i pannan så att var och en kan se. Kalla det för sjukdom eller skadat DNA det finns ändå inget botemedel, det är lika bra att ge mig ADHD, borderline och DAMP. Kom igen och ge mig alla tre. Elektriska extaser och pulserande panik. Jag föddes tyst men lever med ett skrik. I början av mitt liv kalla man mig för kerativ. Då såg man energin som nånting gott. Jag fick människor att le, och då var det lätt att överse med ett och annat raseriutbrott. Men snart blev tonen tvärare från päron och från lärare som sa: Du måste kunna sitta still. Men jag svararde: Vad fan? Sittta still är nåt jag kan, det är dessvärre ingenting jag vill. Och när jag en gång tatt mig ton så startade min revolution. Ingen skulle nånsin mer få säga vem jag var. Jag var en enmans-monarki, obegränsat fri och hade nån problem med detta kunde de ju allaid sätta på mig: ADHD.. Jag är en pajas och en clown och en fiolspelande faun, sätter ditt hjärta i brand. steppar runt på ömma tår. vill jämt ha mera än jag får. räck mig ett finger ska jag bita i din hand. Jag rusar genom livet, passionerat, överdrivet. Jag är en tjur på tjack i en porslinsbutik, jag är som månen full och rund, jag är en rabiessmittad hund. Jag väcker döda och jag kliver över lik. 220 vilopuls, jag reagerar på impuls jag trampar över varje gräns och barriär. Jag vill inte skrämmas för den människa jag vart och den jag är. Jag hatar hett och älskar fritt, av och på och svart och vitt och kanske är jag sjuk? vad vet väl jag? Mitt diagnosalternativ är att jag faktist är vid liv, och ifall detta retar så är ordet som du letar efter.. ADHD.

"my heart is broke, but I have some glue"

your heart
forever
glued
to mine

My Medicine

"somebody mixed my medicine
I don't know what I'm on"
 

 
"you hurt where you sleep, and you sleep where you lie,
I'll drink what you leak, and I'll smoke what you sigh
(see you across the room with a look in your eye)
 
there's a tiger in the room and a baby in the closet
somebody mixed my medicine, somebody's in my head again
again, again, again.."



you stole me

            

Scandal went Apocalypse

En eskalerande skandal. En tickande bomb utom kontroll. En förtvivlad förkrossad ADHD/Borderline-Ellen driven av rent svart hat med hämd i blicken är INTE att leka med. Utan samvete agerar jag blindt och brutalt. Tusen taggar utåt och jag hugger så fort jag får chansen.. skoningslöst. Kanske är det för att MIN VÄRLD har gått under, men att jag ser alla i min omgivning fortsätta sina liv utan problem som om inget hade hänt. Nonchalanta jävlar! Jag vill bara slå sönder allt och alla, hämnas för att livet är så orättvist och slita ut alla människors hjärtan så dom FATTAR hur ont det gör. Ni HÅNAR mig genom att leva och skratta och fortsätta andas som förut. Världen HÅNAR mig genom att fortsätta snurra runt solen och inte visa några som helst tecken på universums egentliga undergång. Jag vill inte vara med i en värld där till och med stjärnorna fortsätter tindra trots att dom egentligen dött ut. JAG vs UNIVERSUM- och självklart blev min sista hållplats Psyket "Home sweet Home" ..Fucking lyckat Ellen!
 

I never fail to fail

Sparkar hål i vägg, häller mat i personals hår, tar sönder bil, sparkar dator i bitar, skrämmer katt, skrämmer grannar, skrämmer mig själv. Utskällningar, möten, dagliga hot om ringa polis, handräckning, inläggning. Förbud att gå i trapphus ensam, måste hämtas av personal för att gå ner, gå ut, gå hem. Min lägenhet är ett fängelse på tredje våningen som jag lyckats bygga helt själv tack vare aggressiva okontrollerade handlingar. Kränkande kravfylld isolering i isola. I never fail to fail! Nu känner ingen igen mig. Jag faller, oförmögen att förklara för tåtassande uppgivna människor. Deras frustration är frustrerande. Dom säger "vi famlar i mörker efter dig Ellen". Hur kan jag få dom förstå att jag gör detsamma? Svarta hål av sorg blir till svart hat. Jag skriker, sparkar, exploderar. Kom inte för nära, JAG SKADAR NUMERA MED FLIT.

Hämd

"the saddest part isn't that with each passing day I feel like I need you more

but it's the fact that you don't need me.. at all.."

 

Världen tog mitt ljus ifrån mig, slet henne brutalt iväg. Nu ska jag hämnas på världen och allt som hör där till. Varning; håll er på avstånd, för nu krigar jag mot allt! Jag är en empatilös jävel utan samvete, kapabel till vad som helst. Ilskan kokar i mig.. snart smäller det!

"I don't wanna go on

living in this world without you"


hejdå

det vackra som var du & jag
det rår sig ingen sorg i världen på

I hate/love you

I hate you for the sacrifices you made for me
I hate you for every time you ever bled for me
I hate you for the way you smile when you look at me
I hate you for never taking control of me
I hate you for always saving me from myself
I hate you for always choosing me and not someone else
I hate you for always pulling me back from the edge
I hate you for every kind word you ever said
I love you for everything you ever took from me
I love you for the way you dominate and you violate me
I love you for every time you gave up on me
I love you for the way you look when you lie to me
I love you for never believing in what I say
I love you for never once giving me my way
I love you for never delivering me from pain
I love you for always driving me insane

mentally fucked

I'm mentally fucked and it's all your fault!
 
"Shall I abide in this dull world
which in thy absence is no better
than a sty?"
 
being depressed doesn't mean that everything about your life is wrong..
it means that everything is going great..
..and you still want to die..

Kia-Killer!

LET'S BE NOTHING, I HEARD IT LASTS FOREVER
 
Lost. Broken. Shattered.Torn apart. Stumbling. Trumbling. Tripping. Slipping. Trying. Crying. Dying. Tourtured. Cold. Alone. Numb. Stumb. Deaf. Screaming. Begging. Undone. Forsaken. Betrayed. Fooled. Crushed. Smashed. Bashed. Fucked. Raped. Robbed. Ruptured. Ruined. Rage. Beserk. Cut. Bleeding. Choking. Cracked. Craving. Stripped. Killed. Buried. Erased. Forgotten. Abandoned. Falling. Faking. Fisted. Fading. Burned. Beaten. Bruised. Bannished. Pulled. Empty. Dry. Depressed. Done. Drowning. Dumb. Dull. Decay. Defeated. Disarmed. Dead.
 
"you never said forever could ever hurt like this"

tillbakablick - arkiv 2012

en liten tillbakablick av året 2012:
 

A beautiful Mistake

Vi var ett vackert misstag, du & jag.

 

Tyvärr Kia, jag ångrar att vi någonsin träffats. Du kom hit med ljus, hopp och glädje, för att sedan rycka allt ifrån mig och försvinna. Jag önskar jag aldrig fått se ditt ljus - och veta vad jag förlorat!

 

 


Second Hand

nackdelen att vara jag
är att alltid vara ett andrahandsval
för de viktigaste människorna i mitt liv
har alltid någon annan som de sätter först
 
alltså kan jag dö med gott samvete
eftersom ingen skulle någonsin sätta sitt liv på spel för mig
(trots att jag utan tvekan skulle göra det för deras skull)
 
DÄR är den stora skillnaden!

Domedagen

Domedagen 21/12-2012 failade stort! (bummer)
 
..men även om jorden inte gick under idag så måste jag säga att mayaindianerna hade rätt ändå. En värld gick under.. MIN VÄRLD! (min och hennes tid tog slut).. för just idag flyttade hon.. och lämnade mig kvar ensam med fragment av en splittrad värld.
 
Universum har rasat, stjärnorna har slocknat och jorden har förvandlats till ett svart slukande hål. Domedagen slog in i alla fall.. jag förlorade min värld!

nytt lösenord

nytt lösenord till min låsta blogg http://kentidiot.blogg.se/
ni som vill ha det, maila mig till; [email protected]

Bye

Bye bye beautiful

the first day of my last day

mitt i skrik, tårar, panik, idiotförklaringar, uttalade rymmningsplaner, vacklanden fram och tillbaka och aggressionsutbrott som skrämt alla.. utom Mini som stod kvar och hennes små ord som plötsligt skar igenom allt och nådde mina öron.. något jag ville ALLA skulle höra:
 
-"Ellen, jag vet att det gör jävligt ont och jag vet att ingenting jag säger skulle kunna få dig att må bättre. Allt du tänker och känner kommer finnas kvar oavsätt vad någon gör. Jag skulle kunna sitta här och säga saker som "tiden läker alla sår" och andra klyschor men det skulle bara låta töntigt.."
 
(PANG! där sa hon det!) Jag vände mig om och såg på henne:
 
- "Precis! och det är exakt vad ALLA gör! ..sitter och säger klyschor som om jag vore dum i huvudet.. och det gör mig bara ARG!"
 
Hon svarade:
 
- "Det förstår jag Ellen, det hade jag också blivit.. skitförbannad! Du har fått höra det så många gånger, men det är inte något som hjälper i stunden. Man kan inte vänja sig vid att bli sviken!"
 
 
(omg tack Mini)

Assume Crash Position

Kia
ASSUME CRASH POSITIONS

 

och alla säger "men Ellen, det här är livet, det är såhär det ser ut, människor kommer och går.. och det här är ju inget nytt för dig eller hur? du har varit med om det förut.. att människor försvinner ur ditt liv.. men du har ju överlevt varje gång!"

 

och jag vill bara skrika att jag inte alls har överlevt, att varje gång någon försvunnit har ännu en del av mig dött, bit efter bit har slitits ur mitt hjärta och ljusen har slocknat ett efter ett.. och bara för jag är "van vid" att bli sviken betyder inte att det gör mindre ont! (det gör MER ont för varje gång!)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0