Moder: Lorina Hanna Reeve (1826/03/03~•43•~1910/06/25)
Föräldrar till 10 barn:
1: Edward HARRY Liddell (1847/09/06~•2•~1911/06/14) *21* 2: LORINA Charlotte Liddell "Ina"(1849/05/11~•1•~1930/10/29) *19* 3: James ARTHUR Charles Liddell (1850/12/28~•2•~1853/11/27) *3* 4: ALICE Pleasance Liddell (1852/05/04~•2•~1934/11/16) *16* 5: EDITH Mary Liddell (1854/0?/00~•5•~1876/06/26) *14* 6: Rhoda Caroline Anne Liddell (1859/00/00~•4•~1949/05/19) *9* 7: Albert Edward Arthur Liddell (1863/00/00~•1•~1863/05/28) *0* 8: Violet Constance Liddell (1864/03/10~•1•~1927/12/09) *4* 9: Sir FREDERICK Francis Liddell (1865/06/07~•3•~1950/03/19) *3* 10: Lionel Charles Liddell (1868/05/22~•0•~1942/03/21) *0*
A boat beneath a sunny sky, Lingering onward dreamily In an evening of July--
Children three that nestle near, Eager eye and willing ear,
Pleased a simple tale to hear--
Long has paled that sunny sky: Echoes fade and memories die. Autumn frosts have slain July.
Still she haunts me, phantomwise,
Alice moving under skies Never seen by waking eyes.
Children yet, the tale to hear, Eager eye and willing ear,
Lovingly shall nestle near.
In a Wonderland they lie, Dreaming as the days go by, Dreaming as the summers die:
Ever drifting down the stream-- Lingering in the golden gleam-- Life, what is it but a dream?
"The train is coming with its shiny cars. With comfy seats and wheels of stars. So hush my little ones, have no fear. The man in the moon is the engineer." — Dollmaker
Boys and girls of every age / Wouldn't you like to see something strange? / Come with us and you will see / This, our town of Halloween / This is Halloween, this is Halloween / Pumpkins scream in the dead of night / This is Halloween, everybody make a scene / Trick or treat till the neighbors gonna die of fright / It's our town, everybody scream / In this town of Halloween. / I am the one hiding under your bed / Teeth ground sharp and eyes glowing red / I am the one hiding under yours stairs / Fingers like snakes and spiders in my hair / This is Halloween, this is Halloween / In this town we call home / Everyone hail to the pumpkin song / In this town, don't we love it now? / Everybody's waiting for the next surprise / Round that corner, man hiding in the trash can / Something's waiting now to pounce and how you'll scream / This is Halloween, red 'n' black, slimy green / Aren't you scared? Well, that's just fine / Say it once, say it twice / Take a chance and roll the dice / Ride with the moon in the dead of night / Everybody scream, everybody scream / In our town of Halloween / I am the clown with the tear away face / Here in a flash and gone without a trace / I am the who when you call, who's there? / I am the wind blowing through your hair / I am the shadow on the moon at night / Filling your dreams to the brim with fright / This is Halloween / Halloween, Halloween / Tender lumplings everywhere / Life's no fun without a good scare / That's our job, but we're not mean / In our town of Halloween / In this town, don't we love it now? / Everybody's waiting for the next surprise / Skeleton Jack might catch you in the back / And scream like a banshee / Make you jump out of your skin / This is Halloween, everybody scream / Won't you please make way for a very special guy? / Our man jack is king of the Pumpkin patch / Everyone hail to the Pumpkin King, now / This is Halloween / In this town we call home / Everyone hail to the pumpkin song / This is Halloween
det ärtunga tysta murar, taggtråd, stål och burar, din framtid ligger utstakad och klar
så jag vänder på min blick, mot de vackra år som gick och den fantastiska människa du var
och mitt hjärta börjar skälva, för jag minns dig som en älva, du skrattade åt allt och ingenting med dig var inget farligt, inte ens särskilt allvarligt, du snubbla runt, du dansade i ring det var gratis karameller, det var vilda karuseller, det var en färggrann cirkus utan några krav det var en bergodalbansfärd där du omfamnade vår värld, utan att nånsin ta betalt för det du gav
vi dansade oss genom åren, men en natt om förra våren, sjöng du på en besynnerlig refräng
det var efter det det hände, det var som allting vände, jag såg ett stygn av sorg varje gång du log tid hade du gott om, men du hade alltid bråttom ochingenting du fick var nånsin nog
inget tycktes längre duga, det var här du började ljuga, till och med mot den du höll i dina armar och all kärlek som du skänkte, överträffades och dränktes av en klåda i ditt bröst och dina tarmar och i stadens vrår och sprickor fann du andra fallna flickor, som sjöng på samma melodi som du med samma avkastade gloria och trasiga historia om fosterfarsor, bupp och lvu
det faller tunga tysta skurar över tunga tysta murar, men det är inte dom som har dig fången det är ingen taggtråd och metall, det är ditt eget fria fall, det är denförbannade sången:
"om en plats för fallna änglar där man lever på kredit
har man en gång varit där så vill man återvända dit där man glömmer var man kom ifrån, man glömmer vem man är
man glömmer vart man är på väg med allt det innebär med läkarklippta vingar, där gör man vad man vill
där kan man inte åldras för där står tiden still men resten utav världen blir betydelselöst grå
du måste varit där för att förstå"
och jag är trött på dessa tårar, trött på dessa dårar.. som bestämt att deras smärta är unik
den jävla längtan att få falla, den bor ju i oss alla.. det skiljer mest nyanser i vårt skrik
Ska dom "taktika" så ska jag fan det också. INGEN vet vad jag egentligen varit med om. (Norge, Göteborg.. om ni bara VISSTE!) Kanske är det bra att dom inte frågar ändå. Deras nya taktik är så uppenbar.. inte prata om/uppmuntra. Jag förstår. Men jag tänker köra med samma kort. Inte ett enda ord kommer lämna mina läppar, inte förrän någon frågar och verkligen VILL VETA..
när ni tystnar så tystnar jag
..och kom inte och ställ frågor till mig sen bara för att ni läst det här. Jag ser er och hör er. Jag är trött på att kasta pärlor till svin. Vill ni finnas i mitt liv - BEVISA DET(utan baktankar eller taktiker). FÖRTJÄNA mina ord så ska jag dränka er i guld och glitter. Ni ska få mina pärlor som gåva om intresset finns i era hjärtan. Bevisa för mig att ni inte är svin.. och jag ska ge er hela mig.
Jag är felprogramerad och hopplös. Jag existerar helt utan syfte. Jag vet inte vem jag är, spegeln visar olika "Ellen" varje gång jag blinkar. Vem ska jag vara idag? Försöker hålla ihop till en och samma "Ellen" under all tid jag träffar någon, tills att jag blir ensam igen eller träffar någon annan. Det är bara så jävla svårt.. att hela tiden gå runt och inte veta vem jag kommer vara nästa sekund. Hur kommer jag reagera, tycka, tänka och säga? Som i en teater byts scenen plötsligt ut och nya roller delas ut lika snabbt som ridån går upp igen. Inga manus, ingen övning. Improvisera i takt med trådarna för att inte fastna.. skit samma vart det leder, det går ändå inte stoppa.
Hoppas på det bästa men var förberedd på det värsta. En förödande explossion kan utlösas när som helst och var som helst. Jag är en marionettdocka som dansar på ett minfält. Kom och se mitt uppträdande "livet".. men se upp vart ni sätter era fötter. För att komma mig tillräckligt nära måste ni riskera många steg i ovetskap om det är en mina där eller inte. Dom som överlever fram till mig är dom som verkligen SER MIG.
Plötsligt kommer hon och målar mitt liv i regnbågens alla färger. Jag hade glömt hur hur varmt hennes hjärta var. Glömt hur hon förvandlar natt till dag på bara några sekunder. Glömt hur levande hon gör mig.. (inte konstigt folk såg på henne med svarta blickar fulla med avund.. hon var den enda som fick mig le på riktigt, skratta äkta trots all missär. Det är klart som fan dom var avundsjuka, fulla med skeptiska frågetecken om "hur hon gjorde", "hur hon alltid fick mig på fötter", "fick mig att lyssna och tända gnistor av hopp i det mörkaste av mörker." ..för ingen annan kunde så bra som hon. "She walked me trough the nicest parts of hell."
Nu är hon inte längre här och allt har förändrats. Det kommer aldrig bli detsamma efter att hon försvann. Spåren efter henne ekar i varje hörn och väggarna viskar orden hon alltid sa. Hennes frånvaro blir mer påtaglig för varje dag som går. Det är något som fattas.. Kia! Allt som finns kvar är ett enormt tomrumsom ingen kan ersätta.
Och jag som trodde allt var över.. men idag övertygade hon mig om motsatsen. Hon sa jag har nu "en vän för livet", (och jag skriker av lycka inombords). Hon har inte lämnat mig helt.. hon har bara bytt roll. Visst, avståndet håller oss isär, det kommer alltid göra ont.. men kanske är det värt det ändå? För nu öppnas istället en hel värld för oss helt utan regler och begränsningar. Som en beskyddande storasyster med ett hjärta av renaste guld sprider hon ljus och färg i mitt mörker igen. "En vän för livet".Det här kommer jag leva på länge.
"Jai perdu mes repères, Je nage en eau trouble Emmène-moi aussi loin que possible
MindFucker. AngelRaper. MoreWhore. "det finns små trix som får folk att ge dig mer än du är värd"
Jag älskar bara dom som vågar gå över gränserna, alla dom som tänjer på "professionella ramar".. dom "oprofessionella", dom som alltid lämnar spår. Jag har som egenskap att få människor att gå för långt, lockar dom över regelbundna hinder och stadgar. Steg för steg mot ett övertramp som ingen ser mer än jag. En gång regelbrytare, för alltid fast i förbjuden frihet.. och plötsligt river dom murar för min skull, krossar tegel och betong, sliter sönder allt som stoppar deras väg. Jag ler i smyg och lockar dom längre in i laglösheten, lurar så långt jag kan, uppmuntrar alla fel, berömmer avvikelser, skaffar tillit och skaffar liv på spel där jag är den avgörande domaren. Jag lindar runt lillfinger tills jag erbjuds ord som kan krossa allt. Krossa karriärer. Deras liv ligger på min tungaoch jag njuter i hemlighet, bekräftar och får bekräftat -jag är mer än ett jobb, jag är värd att sätta världar på spel. Jag är ett lejon förklädd till lamm, jag målar gräset grönare på andra sidan. Jag förvillar, förtrollar, förfalskar och förför förädiskt. Jag vet hur man fäller änglar, jag vet hur man får dom på fall. Jag knarkar kärlek i kamoflage, kevlarsjäl, depend to depend. Jag stjäl oskulder, spelar oskyldigt ovetandes och orsakar orsaker till att bli oprofessionell. Jag vaktar hemligheter med mitt liv, lever på löften som vigts åt mig. Jag blir ens lilla privata egendom, en liten fristad där folk får förlora kontrollen. Jag får dom att dansa fritt och berusat i förbjuden extas. Dom dansar i lyckorus och jag har lyckats igen.
"med en blick får jag folk att tro på magi, ett ljus man drunknar i"
Jag sluter mina läppar och talar på hundratusen tysta vis. Orden har mist sin makt, tystnaden skriker högre.. hör ni? Jag skriker som fan, ropar på hjälp utan stämband i panik. Tystnad är en människas mest högljuda skrik. Snälla lyssna rätt! "ingen ingen ingen ingen HÖR!" Världen känns som ett enda stort helvete och allt jag kan göra är att.. FUCKING BARA KÄNNA DET!
Tusen frågor hit och dit. Det kryllar av människor med frågetecken. Vad ska jag svara? Jag blir vilse av alla radikala uttryck och propagerande röster. ALLA jag känner och litar på står i en ring och idiotförklarar varandra. Jag står i mitten, förlamad och stum medan mina änglar krigar mot varandra. Krigar för mig.. och jag vet att alla egentligen har samma mål.. alla vill mig väl, alla vill rädda mig, alla vill leda mig till ljuset.. men dom tvistar om vilken väg jag ska gå för att komma dit. Jag kan inte lyssna på det här länge till. Snart struntar jag i ALLAS olika åsikter.. snart springer jag ifrån er allihopa och hittar en egen väg. Jag är redan i helvetet så vad spelar det för roll vart jag går? Jag har inget mål, jag har aldrig haft något mål.. jag är van. Så ni kan ju stå där borta och fortsätta bråka om mitt öde.. jag glider obemärkt ur era grepp och springer längre in i mörkret..
''KÄRLEKEN RÄCKTE NOG HALVVÄGS, MEN VI GICK FÖR LÅNGT FÖR ATT VÄNDA OM'' Tack för att ni fanns! Jag ska bli hon som försvann!
KILL TO SURVIVE - OR DIE TO KILL. - "Don't pity the dead, pity the living"
Så kom Nina, kom älskling så skjuter vi alla vi älskar.. så att vi kan vila i frid. (shall we?)
[ R.I.P - You & Me ] Kia.. du kunde ha räddat liv. Istället dödade du det liv som du nyss väckt upp. "I held you tight to me.. you slipped away you promised to return to me.. and I believed!"
But tell me, how am I supposed to BELIEVE.. when there always is gonna be a LIE?
- "i så fall vore jag den bästa skådespelaren i hela världen.." - "det kanske du är?" /Cilia
Veckor utan ord. Månader. Ett år utan sommar. Ett liv utan liv. Jag ser människor som andas. HUR? Hur fucking jävla hur? Lär mig! Jag kvävs bakom radioaktiva betongväggar. Jag är en fånge i min egen fristad. Min lägenhet är ombyggd till fängelse och min kropp är isoleringscellen jag sitter i. Jag skriker bakom sönderbitna slutna läppar. Blundar med svidande ögonlock. Jag blöder under huden och mitt hjärta slår mig varje slag. Femhundratusen slag per minut. Jag springer maratonlopp i viloläge. Dör varje dag.. men än har inte ljuset försvunnit helt.. det finns stjärnor som får betalt för att lysa just för mig.. och jag skiter faktiskt i att dom får betalt just nu. Jag struntar i faktan att dom inte skulle lysa för mig om dom inte fått det som uppdrag. Jag trotsar numera mitt eget måtto jag bestämde mig för när jag var 7 år; "att aldrig prata med eller släppa in någon som bara har som jobb och får lön för att lyssna på mig, för dom bryr sig aldrig på riktigt." ..visst, dom orden förföljer mig varje dag.. men i nuläget så skulle jag själv (om jag hade råd) betala dom som är mina stjärnor så dom skulle stanna kvar. Dom är det enda ljus jag har!
